Har du någon gång hamnat i den där diskussionen där ni måste välja bort ett av era sinnen? ”Inte synen i alla fall!, tänk att aldrig mer få se sitt barn!”, säger föräldern. ”Tänk att aldrig mer få se sig själv!”, säger den självupptagna. Så går man sinnena runt och motiverar sitt resonemang och till slut så inser man att det är helt omöjligt att välja bort något av dem.

Ett liknande resonemang hade jag med en kompis som oxå har erfarenhet av att moderera, men då lät resonemanget så här: Vad gör en bra moderator? Om du var tvungen att välja mellan att vara en väl förberedd moderator som bara tittar i sina manuskort eller att enbart vara helt närvarande i stunden utan manuskort, vad hade du då valt?

Väl förberedd eller helt helt närvarande i stunden?
Hmmm… Om det hade varit för tio år sedan hade jag utan minsta tvekan sagt väl förberedd, med ett matigt manus och 50 förberedelsetimmar i backfickan. Samtidigt som jag i dag vet att några av mina bästa insatser, där magi har uppstått, inte alls hade med mina duktiga färdigskrivna frågor att göra, utan med att jag istället vågade släppa mitt manus och vara helt närvarande och bara lyssna och improvisera.



Att vara lyhörd och plocka upp någonting i precis rätt ögonblick och skicka det vidare till den som bäst kan svara på frågan i ett panelsamtal t ex, eller att plocka upp någonting i ögonvrån som jag kan använda i ett instick som tillför den där välbehövliga syreboosten som ett skratt ger när det är tio minuter kvar till lunch. Det är samma känsla som när jag fick till en perfekt träff med brännbollsracket (det runda, vad tror du?) och som tog mig hela varvet runt när jag gick i åttan. Så jäkla skönt! Det är den känslan jag är ute efter när jag jobbar som moderator.

Om jag bara hade förlitat mig till mina manuskort och de färdigskrivna frågorna så hade jag missat så många uppisar. Men jag hade ju inte kunnat slappna av och vågat vara i stunden om jag inte hade varit så väl förberedd…



Vad gör då en bra moderator?
Alla har vi väl lyssnat på en intervju på TV där gästen har svarat och det uppstår en helt självklar följdfråga men programledaren struntar i den, går i stället bara vidare till nästa fråga eftersom den självklara frågan inte står i manuskorten. Och vi som sitter avslappnade i soffan och lyssnar tittar oförstående på varandra, svär till lite och undrar hur programledaren kunde missa den uppenbart intressanta följdfrågan. Samma fenomen inträffar på hundratals konferenser varje år. Och det här handlar varken om dåliga programledare eller moderatorer. Det är välförberedda kompetenta yrkespersoner som av någon anledning inte fångade den där lyran med vänsterhanden.

Sammanfattningsvis
Min kompis och jag kunde inte riktigt välja vilken sorts spelare, jag menar moderator vi helst skulle vilja vara. Det är ju som med brännboll man behöver vara bra både på fånga en lyra med vänstran OCH att kunna få till en uppis, och en bra moderator fixar båda delarna.

Letar ni efter en moderator som är väl förberedd men också närvarande i stunden? Hör av er! Jag är alltid upplagd för en match med nerv i.